Amning
Himlans jobbigt det här med amning.
Det finns inget mysigare underbarare än att amma Leon. Såå mysigt!
Det jobbiga är bara att han inte äter sig mätt. Han orkar helt enkelt inte.
Nu för tiden är ju detta ganska vanligt, anledningen till att Leon inte gör det är ju för att han är för tidigt född.
Nu är ju sonden borta och man hoppas på att amningen skulle funka galant.
Men icke...
Han är jätte snuttig och äter vid bröstet.
Han äter bra i ca 10 min, sen somnar han eller helt enkelt slutar äta bara.. Efter ca....20ml.
Sen är han hungrig efter ca 15-20min igen.
Jag ammar i ca 10 min sen orkar han inte mer , för att därefer bli hungrig igen och så fortsätter det...
Det kan ta över 1h innan han är mätt och belåten för stunden, sen är han hungrig efter 1 timme igen..
Han ska ha i sig runt 80ml var 3:e timme.
Det ska ta ca 30min för honom att äta.
Som ni förstår funkar det inte.
Nätterna, oh my good!!
Det vi har gjort är att ersätta vissa mål med nappflaska.
Jag pumpar ur, så han får min bröstmjölk i den.
Sen har vi en "napp" som är som en bröstvårta,: det rinner när han arbetar med gomen uppåt.
Det är de enda målen han äter sig mätt, när han får i flaska.
Vet inte om det är för att det är så mysigt att ligga vid mammas ballonger, eller vad det är.
Inte nog med att han inte äter sig mätt heller.
I och med att han är för tidig, så förstår han inte riktigt att han ska ta vårtan i munnen.
Det krävs att Henke hjälper mig med kraft att:
hålla hans armar och ben, styra hans huvud till vårtan, öppna hans mun osv..
Hur lätt blir det när Henke börjar jobba nästa vecka...??
Nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra....
Jag vill inget hellre än att amma men det funkar ju inte så bra..
Usch man blir så ledsen.
Det här med ammningen kan verkligen påverka ens psyke.
I början mådde jag riktigt dåligt av att han inte tog bröstet,
utan vi kunde kämpa med honom länge innan han ens sög in mjölken i munnen.
Nu 3 och en halv vecka senare,när sonden har rykt, så har vi märkt att han inte äter sig mätt heller...
Blir så ledsen, vill så gärna att amningen ska fungera.
Blir riktigt avundsjuk på den när nappflaskan :(
Det är väldigt svårt för en person som inte har barn,
som inte varit i samma situation, att veta hur det känns.
Det här med amningen är väldigt känsligt och kan få en att må riktigt psykiskt dåligt.
Speciellt om man verkligen vill.
Det är såå underbart att ha sitt barn vid bröstet
(Förutom att brösten gör gryyyymt ont )
Det är en djungel det här med amning...
Det finns inget mysigare underbarare än att amma Leon. Såå mysigt!
Det jobbiga är bara att han inte äter sig mätt. Han orkar helt enkelt inte.
Nu för tiden är ju detta ganska vanligt, anledningen till att Leon inte gör det är ju för att han är för tidigt född.
Nu är ju sonden borta och man hoppas på att amningen skulle funka galant.
Men icke...
Han är jätte snuttig och äter vid bröstet.
Han äter bra i ca 10 min, sen somnar han eller helt enkelt slutar äta bara.. Efter ca....20ml.
Sen är han hungrig efter ca 15-20min igen.
Jag ammar i ca 10 min sen orkar han inte mer , för att därefer bli hungrig igen och så fortsätter det...
Det kan ta över 1h innan han är mätt och belåten för stunden, sen är han hungrig efter 1 timme igen..
Han ska ha i sig runt 80ml var 3:e timme.
Det ska ta ca 30min för honom att äta.
Som ni förstår funkar det inte.
Nätterna, oh my good!!
Det vi har gjort är att ersätta vissa mål med nappflaska.
Jag pumpar ur, så han får min bröstmjölk i den.
Sen har vi en "napp" som är som en bröstvårta,: det rinner när han arbetar med gomen uppåt.
Det är de enda målen han äter sig mätt, när han får i flaska.
Vet inte om det är för att det är så mysigt att ligga vid mammas ballonger, eller vad det är.
Inte nog med att han inte äter sig mätt heller.
I och med att han är för tidig, så förstår han inte riktigt att han ska ta vårtan i munnen.
Det krävs att Henke hjälper mig med kraft att:
hålla hans armar och ben, styra hans huvud till vårtan, öppna hans mun osv..
Hur lätt blir det när Henke börjar jobba nästa vecka...??
Nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra....
Jag vill inget hellre än att amma men det funkar ju inte så bra..
Usch man blir så ledsen.
Det här med ammningen kan verkligen påverka ens psyke.
I början mådde jag riktigt dåligt av att han inte tog bröstet,
utan vi kunde kämpa med honom länge innan han ens sög in mjölken i munnen.
Nu 3 och en halv vecka senare,när sonden har rykt, så har vi märkt att han inte äter sig mätt heller...
Blir så ledsen, vill så gärna att amningen ska fungera.
Blir riktigt avundsjuk på den när nappflaskan :(
Det är väldigt svårt för en person som inte har barn,
som inte varit i samma situation, att veta hur det känns.
Det här med amningen är väldigt känsligt och kan få en att må riktigt psykiskt dåligt.
Speciellt om man verkligen vill.
Det är såå underbart att ha sitt barn vid bröstet
(Förutom att brösten gör gryyyymt ont )
Det är en djungel det här med amning...
Kommentarer
Trackback