Bebismage

Igår morse klev Henke upp med Leon på morgonen.
Han kom in och påpeka tt han inte ville äta , att han hosta mycke
och lät lite dov i andningen.


Inget vi reagerade på speciellt mycke ändå.
Lite hosta kan man ju ha så här i förkylningstider....



Men på eftermiddan när Leon hade sovit middag, så låg jag på sängen brevid.
Hörde att han helt plötsligt inte fick luft och började gråta av att han blev rädd.

Tog upp honom och hörde att han andades väldigt tungt.
Så grät han.
Det gjorde säkert både ont och var väldigt obehagligt.


Ringde sjukvårdsupplyssningen.
Så lugna det ner sig i några minuter.





Sen började det igen,och blev ÄNNU värre, och ju svårare han hade att få luft desto, mer rädd blev han
och desto värre blev det.
Som tur var var Henke hemma. Han är så lugn som person.
Jag fick världens panik!

Ringde snabbt upp sjukvårdsupplyssningen igen.
Dom hörde honom genom telefonen, och sa att vi skulle komma upp direkt.
Hon fråga om hon skulle ringa ambulans.
Men Henke sa - Nee vi klarar att ta oss upp.
Så hon ringde sjukhuset och sa att vi var på väg.
Tur  att Henke är så ro givade som person, för han fick Leon att bli lite lugnare.


Väl uppe på sjukhuset så fick vi träffa en sköterska direkt.
Hon hörde hans tunga andning och sa direkt. -Krupp.
Så fick vi gå in i ett annat rum där det fanns syrgaser och så i säkerhets skull.
Där inne mätte dom bla han syreuppsättning till blodet, tog temp och så.


Sen blev han lite bättre, så länge han höll sig lugn.
Hostar han till (vilket han gör hela tiden) så känner han av att luftrören tjocknat igen
och då blir han ledsen.
Det är sååå synd om honom... lilla plutten.   :-(







Sen åkte vi hem på kvällen.
Fick lite information om vad vi kan göra när han börjar tappa andan.
Bla ; ut på balkongen och andas in frisk luft.

Blir det jobbigt så skulle vi komma upp igen.
Men dom ville inte ge honom medicin eftersom han var så liten.


Han var fortfarande tungandan under kvällen,
så vi fick gå ut på balkongen några gånger.


Sen var det sovdags,
vi bunkra upp kuddar så han skulle ligga högt.

Skulle dubbelkolla hans andning hela tiden.
Han sov helt okej, lite oroligt.




Sen vakna vi i panik klockan 3.
Lät som han höll på kvävas!
Jag flög upp.
Han var kokhet.
Fick ännu en gång panik.
-Vad är fel, gör nått, vad är fel!
(stackars henke med sin panikflugna fru.. )

Henke slet upp honom, han var helt slut, bara dregglade och fick andnöd.
Skitläskigt!!!


Ringde sjukvårdsupplyssningen igen.
Dom fråga om vi ville åka upp, så ringer hon akuten.
Men vi (Henke) lyckades lugna ner honom lite.
Så vi avvakta.
Över 39graders feber.
Helt väck, var han...

Efter 1 h somna han in, sen sov han gott emellan oss, högt upp på kudde.
Vakna till några gånger att han andades lite tungt bara.






Idag har han varit lite bärre om man jämför med inatt.
Men han hostar fortfarande och har lite svårt att andas.
:-(     Och han blir så ledsen..
Vi har lyckats hålla febern nere lite med panodil.

Han har knappt velat äta nånting, men nu på kvällen har han fått i sig lite mat.

Hoppas han blir bättre under natten och framför allt morgon-dagen.
Riktigt otäckt när det har med andingen att göra också.
Gör så ont i en när man ser att han lider..
Man blir ju så orolig....
Våran lilla skrutt-unge.... :-(