Bebismage

Har inte uppdaterat bloggen och känner att det är dags att göra bloggen till ett avslutat kapitel.
Kommer spara info som är värt och roligt att spara.



Nu blir leon snart 3år. Tiden har gått fort.
Han är en stor kille nu som han säger. Men kommer alltid vara våran bebis. 
Han slutade med nappen i påskas, lämna dom till  påskharen,då kändes det att han börjar bli stor.

Han är väldigt duktig på att prata för sin ålder.
På 2,5årskontrollen klara han 4års kontrollen.
Kan räkna till 20 sätta benämningar på antal, färger tom komplicerade färger.

Han har blivit en liten tuff kille med självkänsla och empati.
Då och då smyger en liten tendens av 3års trots in, men det är en del av hans utveckling.

Nu väntar det bara att han vill börja gå på toaletten.
Från och till vill han, då han är trött på det här med blöja, men forfarande en lång väg att gå där.

Leon är en riktig babbel bubblare.
Man kan ha riktigt roliga konversationer med honom.

Han är rolig som skämtar och har sån rolig humor,
samtidigt som säger spontana saker som faller honom in.  :-)


Han låg och filosofera lite i sängen igår morse.
-Mamma jag har en liten näsa. Men pappa han har en stor näsa... han har stora öron också...
-Jag då, tycker du inte jag har stor näsa? (barn är ju alltid ärliga så..)
- Neee mamma, men du har stora bröstar.  



Leon i bubbelpoolen i simhallen till ett ungdomsgäng:
-Det här är min mamma. Hon heter Jenny.   
Vad säger man... -hej allihopa...



Jag tittar in i hans rum som ser ut som som en bomb har slagit ner:
-Men Leon så här ser ut...
Leon tittar på mig och svarar:
Oh my good...



Stolt son som vill vara som sin idol; sin far.

 

Alvin och Gänget var det som sågs med sin far och faster.   :-)

Leon har sedan vid 6månader haft krupp.
Då blev det konstaterat efter ett besök på US.


Sedan dess har han haft krupp och krupphosta från och till strax innan han blir sjuk.



Igår hördes lite krupphosta under hela dagen.
På kvällen började han bli lite hänging och vid 19 vände han sig om på soffan för att sova.
Då tog jag tempen och han hade feber.

Han höll mig sällskap på soffan (som tur var) och strax innan 21 så tänkte jag bege mig in i duschen, men nått höll mig kvar i soffan, som tur är! Ca 5 min senare ser jag leon ligga och jäspa, trodde jag.
Tills det såg ut som han försökte spy och läpparna blev blå. Han fick ju ingen luft, lillskrutten.
Jag blev helt panikslagen.
Tar upp leon på armen och springer ut med honom på balkongen och han har väldigt svårt och andas.
Lillskrutten är helt livlös på axeln och drar tungt efter luft för att kunna andas.

Ringer hysteriskt till Henke, han var här på nån minut.
Henke tar över Leon på balkongen, medans jag ska ringa 1177.
Och henke som annars är coollugn, ropar ring ambulans, så samtalet hann bara kopplas fram så blev det ambulans istället.
Leon hade jätte tung andning, ögonen rullade och han nickade på att det var svårt att andas.






Ambulansen var snabbt på plats, men det kändes som en evighet..
Han fick andas genom syrgastub i vardagsrummet i sin oroliga fars knä,
och efter liten stund så såg han ut att vara tillbaka.
Det blev ambulansfärd med andningsmask upp till us.
Leon var lite rädd, och sen bli påtvingad en mask till ansiktet och allt, stackarn.
Så ambulansfärden var nog inte lika kul som han innan varit imponerad av ambulanser.
 
Väl uppe på US fick han andas in i andningsmask igen, jag fråga om det skulle göra honom sömning eller pigg.
Det hade jag inte behövt fråga. hahaha
Adrenalin och kortison bla som skulle göra honom pigg.
Fick avvakta en liten stund på us.
Därefter var han hur pigg som helst och trallade hela vägen hem.


Resten av natten har varit bra och vi fick med oss medecin hem som är luftrörsvidgande Desentol istället för Bricanyl denna gång.
Så nu är det bara lite krupphosta men det är inget han lider av
och så länge han inte lider så lider inte vi.  :-)


Nu är det ingen som är stoltare än han att var så duktig och att han fick åka ambulans.
Lillskrutt. Jag som tror så mycket, känner att Leon hade änglavakt.
Dels att jag inte hoppade in i duschen och dels att han låg med mig soffan och inte inne i sängen utan uppsikt. 
Skönt att Henke var hemma också, annars hade nog han blivit ännu oroligare.


Nu kommer vi nog vara ännu mer på våran vakt när vi ser att krupp är på G...

Jag håller järngrepp medans Leon försöker ta sig fram  :-)







Tålamod!  Inget, som sin mamma...  :-)

Leon och Freja leker tandläkare.

Nej mamma så gör man för bebisarna....
Det är ett vanligt uttryck från Leon. 

Ex ifall man nynnar...
- Nej mamma så gör man för bebisarna.


Vet inte vart han fått det ifrån men han säger det ofta,
så påpekar han alltid att han faktiskt är en stor kille,  lilleman.  :-)

Idag har vi tillsammans med Max och Malin varit på busfabriken.
Fullt ös på smågrabbarna.
Bilder i rörelse:  :-)

Idag har Leon varit på sitt bästa humör.
Verkligen lyssnat på allt jag sagt, inte trotsat men testat lite bara, men på en helt annan nivå.
Vi har verkligen skrattat och myst idag kan jag lova. 
Babbelbubblat om massor.

Skit det är det här livet verkligen handlar om. En riktig mening med livet.
He lives because I live.




Min lilla skrutt, som just nu bara pratar om bajskorvar, det är livet det.  :-)

3 års trotsen ansen värst, vid 1,5-2 år börjar den lätt och blir bara värre och värre ...  :-/

Leon testar en just nu väldigt mycket.
Väldigt mycket trots!

Dumma mamma    dumma pappa  dumma den och det...
"JAg vill inte". 
Vill ha allt han pekar på och vägrar lyssna.
"Jag kan" och han ska göra ALLT, råkar man hoppa in och göra nått blir han arg och man är dumma mamma...
Han ska inte få kolla mer på Lotta på bråkmakargatan, då han garanterat tar efter henne.. 

I affärer slår det inte fel, han lägger sig på golvet och vägrar lyssna.

Han ska bestämma allt, tror han, och tycket det är kul när man blir arg.

Riktigt tålamodkrävande och man försöker räkna till 10,
som tur var går det över...




Konstigt nog trotsar han mig mer destomer än henke..




Tur att det supermysiga stunderna med massor av pussar och kramar får en att glömma..

Nu ligger lillskrutten och sussar så sött på kudden,
då blir allt glömt och förlåtet och man saknar honom.  :-)


Busungen   :-)

Idag har vi hunnit med snöbollskrig  :-)